Oj oj oj, det var riktigt länge sedan sist   

Ja vad som har hänt, kommer knappt ihåg när jag skrev sist,

Så jag får väl ta och berätta lite,

På tisdag är det exakt ett år sedan jag började jobba som undersköterska på Växjö lassarett, fick vikariat på vikariat och trivdes kanon, men självklart sökte man fasta tjänster under tiden men förstod att det skulle ta flera år innan man får fast inom landstinget. Innan sommaren förra året sökte jag en tjänst men fick reda på att den blev tillsatt. Jaja det förstod jag ju jag har ju bara varit undersköterska i ett halvår =) jag jobbade på under sommaren fick äntligen lite semester på två hela veckor eftersom man inte visste hur länge man fick jobba kvar. En dag när jag jobbade och hade ärenden i huset blir jag praktiskt taget haffad i korridoren av en avd. chef och ville prata med mig. Vad f-n har jag gjort tänkte jag självklart och blev måttligt nervös och chockad. Jag följer med och då säger han att han hade fått en till tjänst ledig och eftersom jag sökt innan och var på tapeten redan då, så han ville ha en intervju med mig och några andra på avdelningen, oj jaha, visst vi bokade tid, går upp till min dåvarande avd i chocktillstånd och alla bara skrattade åt mig. Efter två intervjuer fick jag ett samtal, "Hej Ewa, jag tänkte meddela att tjänsten är din om du vill ha den" VA!!!???? Men självklart chocktillstånd nr 2 hahaha

Nu har jag jobbat där sen den 28 oktober och trivs kanonbra, självklart saknar man alla min gamla avd men trivs kanon med alla mina nya kollegor. Och nu händer det ännu mer roliga saker på jobbet och man utvecklas som person helt underbart!!!!

Men mitt i all glädjerus är det saker som gnager i mig och den där tuffa och självsäkra sidan som man visar uttåt så finns lilla Ewa och undrar duger man som människa, är jag en älskvärd person, är jag för naiv, duger jag som person???

Men nu ska jag inte gnälla för mycket =) Det finns dom som har det så mycket värre än jag.

Ha det underbart alla Pössen kramen